Välj en sida

Kelaterade mineraler, pH-värde

Det finns olika former av tillgängliga mineral i födan. Oorganiska salter, organiska salter, ämnen i kelat‐ eller aminosyrabunden form och mineral som är integrerade i proteiner.

Hur väl du tillgodogör dig dessa mineral beror huvudsakligen på två faktorer: matsmältningskanalens funktion och mineralets tillgänglighet.

För att kroppen ska kunna tillgodogöra sig ett mineral i tillskottsform behöver mineralet absorberas, lösas i kroppen, transporteras till rätt ställe och ha tillräckligt liten molekylstorlek för att kunna ta sig in i cellen.

Ju mer mineral din kropp absorberar och ju större halt som kan ta sig in i cellen, desto mer mineral kan kroppen använda för livsviktiga funktioner.

Bland annat behöver mineralet en transportör, ett ”bärarämne” som mineralet binds till/kelateras med, och som underlättar upptaget från matsmältningskanalen in i blodbanan samt hur väl kroppen kan utnyttja mineralet när det väl har tagit sig in i kroppen.

Vilka transportörer som används styrs främst av kunskapsnivån hos tillverkaren, ambitionen/vilken effekt man vill ha av tillskottet samt priset – olika mineralformer har olika funktion, vissa mineralformer fungerar bättre och är effektivare än andra, och vissa mineralformer är dyrare att framställa än andra former.

Vad är kelat och aminsosyrakelat?

Ett kelat är kemisk bindning mellan en metall‐/mineralatom och en atom, jon, eller molekyl som kallas ligand.

Ligander (från latinets ligandum, bindning) kallas de (ofta mindre molekyler) som har specificitet för en receptor och genom att komplexbinda till receptorn, fortplantar någon form av signal inne i cellen.

Ett aminosyrakelat är sammansatt av en aminosyra som har två eller flera donationsgrupper (elektrondonatorer) kombinerad med ett mineral.

Kombinationen är sammansatt så att en eller flera ringar bildas med mineralet som den slutande komponenten i en heterocyklisk ring.

Bilden hämtad från http://www.albionnutritionalfacts.com/

Kelatstrukturer innehåller kovalenta bindningar, vilka skiljer sig från mineralsalter med jonbindningar i sin struktur.

Mineralaminosyrakelat är bidentata (mineral bundet med två ändar till aminosyraliganden) och har en ring i sin struktur. Bidentata (även kallad didentata) ligander binder med två atomer.

 

Bidentat struktur. Bild från Wikimedia Commons.

Bidentat ring.

Detta medan andra mineralkomplex är monodentata (mineralet är bundet till en av dess ligander) utan ringstruktur.

Atom med monodentata ligander

Ett aminosyrakelat kan existera vid ett molar-ratio (L:M) om 1:1 till 3:1. Bäst för ett mineralkelat är ett 2:1 molar-ratio: +2 mineral har optimala kemiska egenskaper för att ge bästa möjliga fördelar hos ett aminosyrakelat.

National Nutritional Foods Association i USA har sammanfattat följande:

Metal Amino Acid Chelate is the product resulting from the reaction of a metal ion from a soluble metal salt with amino acids with a mole ratio of one mole of metal to one to three (preferably two) moles of amino acids to form coordinate covalent bonds. The average molecular weight of the hydrolyzed amino acids must be about 150 AMU (Atomic Mass Units) and the resulting chelate must not exceed 800 AMU. The minimum elemental metal content must be declared. It will be declared as a METAL amino acid chelate; e.g. Copper Amino Acid Chelate. 

Vilka fördelar har aminosyrakelat?

Ett aminosyrakelat med bindningar mellan ett mineral och en eller flera aminosyror bildar en molekyl som är stabilare, lättare att absorbera och mer användbar av kroppen.

För att den nya molekylen ska göra nytta behöver kelatet ha rätt styrka i bindningen mellan metallatomen och liganden.

Bindningen får varken vara för stark eller för svag.

Medelstarka kelater skyddar metalljonen från att frigöras för tidigt, d.v.s. i matsmältningskanalen, och befordrar i stället dess transport genom tarmväggen till blodomloppet där jonerna slutligen frisläpps.

I blodet blir metalljonen bunden till en ny ”bärare” för vidare transport till cellerna.

Vilka mineral och spårämnen kan bilda verksamma kelater?

Endast vissa mineral och spårämnen kan bilda verksamma kelater: det gäller kalcium, magnesium, järn, zink, koppar, mangan och krom.

Vid vilket pH tas mineraler upp bäst?

Du behöver ha tillräckligt lågt pH i magsäckens saltsyra, pH 1–3, för att kunna tillgodogöra dig mineraltillskott.

För det krävs tillräckligt med magsaft – magsaften består av saltsyra (HCl) samt stora halter kaliumklorid och natriumklorid.

Längre ned i matsmältningskanalen, i tarmen, behöver pH-värdet vara högre.

För vissa mineral ligger det optimala pH-värdet där vid 5,5–6,5.

Observera dock att mineraler tas upp i olika grad i olika delar av tarmen.

Exempelvis magnesium: 11 % av magnesiumet tas upp i tolvfingertarmen, 22 % i tomtarmen (jejunum), 56 % i krumtarmen (ileum) samt 11 % i tjocktarmen.

Dessutom är vissa mineralformer mer basbildande medan andra former ger ett lägre pH och en surare miljö i kroppen.

Av dessa anledningar förekommer mineraltillskott i olika former och kombinationer.

Former som används är bland annat som oxid, karbonat, aspartat, citrat, klorid, sulfat, succinat, laktat, malat, taurat, pantotenat, askorbat, hydroxiapatit, glukonat, glukarat, glycinat, bisglycinat, pikolinat, kolloidal och bundet till aminosyrakomplex.

X