Välj en sida

D-vitamin

Vad är D-vitamin?

D-vitamin är ett samlingsnamn på en grupp steroider och för de två fettlösliga ämnena ergokalciferol (D2) och kolekalciferol (D3)

D-vitamin är ett fettlösligt prohormon.

Ett prohormon är ett förstadium till ett viktigt hormon, i det här fallet kalcitriol eller 1,25-dihydroxy-D-vitamin.

Vitamin D3 ombildas i levern till kalcidiol, som i njurarna ombildas till kalcitriol, som är den biologiskt aktiva slutprodukten i kroppen.

Kalcitriol bidrar bland annat till ökad absorption av kalciumjoner i tunntarmen.

D-vitamin kallas även solens vitamin då D-vitamin kan bildas i huden med hjälp av solljus.

 

Vad gör D-vitamin i kroppen?

D-vitamin syntetiseras via huden exponering för ultraviolett strålning eller oralt intag och binder sig därefter till vitamin-D-bindande protein (DBP) i blodet.

D-vitamin påverkar en rad cellulära processer och neuromuskulära funktioner i kroppen.

Den aktiva D-vitaminformen kalcitriol fungerar i likhet med andra steroidhormoner genom att ta sig in i cellkärnor och binda till receptorer som aktiverar våra kromosomers DNA-sekvenser för specifika gener.

Den speciella receptor som aktiveras av kalcitriol (”D-vitaminhormonet”) kallas vitamin D-receptorn (VDR).

Minst 800 olika gener i mänskligt DNA påverkas på detta sätt via VDR av kalcitriol.

 

Godkända hälsopåståenden för D-vitamin
  • Vitamin D bidrar till normalt upptag/utnyttjande av kalcium och fosfor.
  • Vitamin D bidrar till normala kalciumnivåer i blodet.
  • Vitamin D bidrar till att bibehålla normal benstomme.
  • Vitamin D bidrar till att bibehålla normal muskelfunktion.
  • Vitamin D bidrar till att bibehålla normala tänder.
  • Vitamin D bidrar till immunsystemets normala funktion.
  • Vitamin D har en roll i celldelningsprocessen.

 

Vilka former av D-vitamin förekommer?

D-vitamin förekommer i två former: D2 (ergokalciferol) och D3 (kolekalciferol).

D2 bildas hos växter och produceras genom ljusaktivering av jäst.

D3 bildas hos djur och är den naturligt förekommande formen. Vitamin D3 bildas i huden när förelöparen 7-dehydrokolesterol (7-DHC) träffas av solens UVB-strålar.

Därefter absorberas det genom huden och av blodet, för att transporteras till lever och njurar för fortsatt syntes.

D3-vitamin kan även tillföras kroppen via livsmedel och kosttillskott.

Hur omvandlas D-vitamin till näring som kroppen kan använda?

D-vitamin (D2 eller D3) kan hydroxyleras (omvandlas) till förrådsformen 25-hydroxivitamin D (kalcidiol) i levern.

Denna omvandling sker med hjälp av enzymet 25-hydroxylas CYP2R1.

Kalcidiol kan sedan cirkulera i blodet och utgöra den direkta råvaran för bildandet av det aktiva D-vitamin-hormonet 1,25-dihydroxy-D-vitamin (1,25(OH)2D), vanligen kallat kalcitriol.

25-hydroxivitamin D är en relativt ostabil form som därför snart kommer att ombildas till ett stabilt 25(OH)D-DBP-komplex.

Detta komplex utsöndras i urinen och återabsorberas via megalin vid de renala tuberna i njurarna.

Megalin är ett protein i cellmembranet och en receptor som hör till den stora LDL-receptorfamiljen.

I den proximala tubulusen i njuren har denna receptor bland annat uppgiften att transportera tillbaka fettlösliga vitaminer ur primärurinen.

Därefter omvandlas det stabila stabilt 25(OH)D-DBP-komplexet till den aktiva formen av D-vitamin, 1,25-hydroxyvitamin D (1,25(OH)2D) (kalcitriol).

Detta sker med hjälp av 1α-hydroxylas CYP27B1. 1α-hydroxylas regleras av olika faktorer inklusive paratyroidhormon (PTH) och fibroblast växtfaktor-23 (FGF23).

Kalcitriol kan bildas lokalt i olika celler där det behövs, när det behövs, förutsatt att kalcidiol finns tillgängligt.

Bild från researchgate.net

Solen och vår produktion av D-vitamin

D-vitamin kallas även solens vitamin då D-vitamin kan bildas i huden med hjälp av solljus.

En person som vistas i Sverige med hudtyp III (se nedan) som exponerar ansikte, armar och händer för solljus i 15 min under en dag (mellan kl. 10:00 och 15:00) i april till september syntetiserar ca 1 000 IE vitamin D3. Kortare tider krävs för hudtyp I–II, längre för hudtyp IV–VI.

Under den svenska högsommaren, när solen står som högst på himlen, kan det räcka med att ansikte, armar och ben hos en ljushyad person är exponerade under 15 minuter per dag för att tillräckligt med D-vitamin ska bildas.

Syntes av D-vitamin i huden sker inte under vintern i Sverige då UVB-strålning vid denna tid på året på våra breddgrader är minimal.

I Sverige är antalet solljustimmar otillräckligt för D-vitaminsyntes från september till och med april.

En tumregel vid bedömning av soleffekten är att titta på sin egen skugga: om skuggan är lika lång eller längre än den egna kroppen sker ingen D-vitaminsyntes.

Kroppen kan under gynnsamma omständigheter producera över 10 000 IE D-vitamin dagligen.

En uppgift gör dock gällande att D-vitaminproduktionen i solen är självreglerande och upphör efter ungefär 30 minuter i solen.

Överdriven solexponering kan alltså inte leda till överdos av D-vitamin.

Dessutom kan D-vitamin lagras i kroppens fettvävnad och frigöras efter behov.

Depåerna räcker dock inte hela vintern och från september till april behöver vi andra källor till D-vitamin.

Solens vinkel mot jorden viktig

Latitud är en viktig faktor för D-vitaminsyntes i huden, då solen måste stå i minst 45 graders vinkel över horisonten för att de nödvändiga UVB-strålarna med våglängder mellan 290 och 315 nm ska nå fram.

I länder som ligger nära ekvatorn kan kroppen producera adekvata mängder D-vitamin året runt, men på nordliga och sydliga breddgrader är det betydligt svårare att tillgodogöra sig D-vitamin från solen på höst, vår och vinter.

Många faktorer spelar roll

Utöver hudtyp och hudpigmentering, storlek på exponerat hudområde, tid i solen, latitud och tid på året spelar ålder, absorptionsförmåga och en rad andra individ- och miljöfaktorer in på hur mycket D-vitamin som kroppen kan producera under soltimmarna.

Hudtyper
Typ I

Till typ I hör oftast rödhåriga och fräkniga människor som bränner sig snabbt i solen och aldrig blir bruna.

Typ II

Till typ II hör blonda och blåögda eller grönögda människor som bränner sig ofta och blir bara lite bruna. Dessa två typers hud bränns lätt, vilket utgör en riskfaktor för hudcancer.

Typ III

Till typ III hör vanligtvis människor med brunt hår och gråa eller bruna ögon. De bränner sig ibland och blir lätt bruna.

Typ IV

Till typ IV hör människor med bruna ögon och mörkbrunt eller svart hår. De bränner sig sällan och blir lätt bruna.

Europeer hör oftast till dessa fyra hudtyper. En tredjedel av finländarna hör till typ I eller II och ungefär hälften hör till typ III. Endast var tionde hör till typ IV, som är den allmännaste i Sydeuropa.

Typ V och Typ VI

Till typ V och typ VI hör de som av naturen har mörk hy och tål sol väl. Till typ V hör mörkhyande och svarthåriga, t.ex. nordafrikaner och indier. Till typ IV hör de som har svart hy och svart hår, typiskt afrikaner. Hos dessa typer förekommer hudcancer sällan och slår oftast till i hudens ljusare delar (under naglarna o. dyl.).

Hur mäts D-vitaminstatus i kroppen?

D-vitaminstatus bestäms vanligen efter mätning av 25(OH)D (kalcidiol)-koncentrationen i blodet och mäts i ng/ml eller nmol/L (1 ng/ml= 2,5 nmol/L).

Värdet varierar med årstid (solexponering) och kostintag.

Är dagens mätmetoder för D-vitamin tillförlitliga?

På senare tid har genetiska polymorfismer i vitamin-D-bindande (VDR) protein fått mycket uppmärksamhet då de i hög grad påverkar bioaktiva koncentrationer av 25(OH)D.

En genetisk polymorfism innebär att det kan finnas multipla former av en enskild gen hos en individ eller grupp av individer. Olika genetiska varianter kan påverka kroppen på olika sätt beroende på omständigheterna. I detta fall kan det påverka hur väl kroppen kan binda till det D-vitamin som finns tillgängligt för kroppen.

Exempelvis har normal D-vitaminstatus med samtidig förekomst av en viss genotyp (TaqI polymorfism) kopplats till förekomsten av astma (Anna Papadopoulou, et.al. Association of vitamin D receptor gene polymorphisms and vitamin D levels with asthma and atopy in Cypriot adolescents: a case–control study. 2015).

Och redan år 2009 rapporterades om signifikanta kopplingar mellan VDR genpolymorfismer och allvarligare sjukdomar (Köstner K, et.al. The relevance of vitamin D receptor (VDR) gene polymorphisms for cancer: a review of the literature. Anticancer Res. 2009 Sep;29(9):3511-36).

Dessa resultat föreslår att totala serumkoncentrationer av 25(OH)D inte kan kopplas till och jämföras med olika genpolymorfismer – olika individer kan lika hög eller låg koncentration av D-vitamin i blodet men sinsemellan få olika funktion i kroppen på grund av oilka polymorfismer.

Är dessa resultat korrekta är serum total 25(OH)D-koncentrationer inte tillämpbart för att på ett korrekt sätt mäta D-vitaminstatus.

I vilken mat kan jag hitta D-vitamin?

D-vitamin finns naturligt i fet fisk som ål, sardiner, makrill, lax, sill m.fl.

Du hittar det även i vissa svampar, ägg, lever (nöt), torskleverolja, ostron, räkor och livsmedel som förstärkts med D-vitamin.

D-vitamin är det vitamin som är mest sällsynt i maten.

Hur tillverkas D3-vitamin som utvinns från fårull?

D3-vitamin hos djur tillverkas vanligen genom deposition av 7-dehydrokolesterol (ett derativ av kolesterol som ofta kallas 7-D) i huden.

7-dehydrokolesterol är ett förstadium till D-vitamin och är samma ämne som lagras i huden hos djur.

Industriell framställning av D3-vitamin är beroende av 7-dehydrokolesterol eller kolesterol.

Utgångmaterialet för att tillverka D3-vitamin ( kolekalciferol) för användning i kosttillskott från fårull är vanligen lanolin, renat ullfett (E 916).

Därefter löses, separeras och renas kolesterol ut från detta ullfett.

Sedan genomgår kolesterolet fyra processteg för att bilda 7-dehydrokolesterol (“pre vitamin D”).

Därefter bestrålas 7-dehydrokolesterol med ultraviolett ljus för att bilda vissa D-vitamin-isomerer. Denna process liknar det som sker när din hud belyses av UV-strålar från solen.

Detta resulterar i en mix av förstadie till D-vitamin, isomerer och 7-dehydrokolesterol.

Efter urskiljning av de isomerar som önskas kan 7-dehydrokolesterol frigöras via kristallisering.

Detta material smälter vid ungefär rumstemperatur och har vanligtvis en potens om 25 000 000 till 30 000 000 IE D-vitamin per gram.

Denna blandning kan i sin tur sedan hettas upp för att omvandla förstadiet av vitaminet till en stabil cis-form (cis-vitamin D) som kan användas i livsmedel och kosttillskott.

Vilken/vilka enheter används i samband med D-vitamintillskott?

Kolekalciferol/Kalciferol, vitamin D3, mäts ofta i internationella enheter (IE, engelska: international units, IU) där 1 µg motsvarar 40 IE, 1 IE = 0,025 µg.

X