Välj en sida
 Paleofood

I den här artikeln tittar vi på en kosthållning av många och vi tar inte ställning för eller emot. Alpha Plus vill att alla ska bestämma själv vilken hälsosam kosthållning som är bäst med var och ens förutsättningar, men anser att man ska välja rena, näringsrika och gärna ekologiska matvaror för att få näring för livskraft!

I del 1 av vår diskussion om hur man stenålderskosten på bästa sätt, pratade vi om hur anpassningsbar människan är och hur vi kan dra energi från både kolhydrater och fett. Vi gick också in på de terapeutiska fördelarna med att äta en låg- eller nollkolhydratkost, men också nackdelarna -speciellt för sköldkörteln.

Utmaningen med lågkolhydrat-högproteindieter

Man målar förmodligen in sig i ett hörn när man förordar förlängda perioder av minimal eller inget kolhydratintag och ökat intag av protein och fett. Kanske kommer det av den traditionella rädslan för överkonsumtion av fett? En slags kvarvarande känsla av “allt eller inget”. Det är mycket viktigt att förstå att fett och kolhydrater är våra huvudsakliga energikällor, inte protein. Det är fullkomligt hälsosamt att inta ca 80 % av kalorierna i form av fett eftersom man under en lågkolhydratdiet knappast bara lever på magert kött. Fett, speciellt mättat fett är den renaste energikällan vi kan hitta. Till skillnad från glukos och protein, skapar inte omvandlingen av mättat fett toxiska biprodukter som måste förstöras.

Livsmedelsverket varnar dock fortfarande för att mättat fett är ohälsosamt och ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom, och att man ska byta ut mättat fett mot omättat fett. Dom har fått stark kritik från läkare och media eftersom dom grundar sina kostråd på gammal motbevisad forskning. Vissa studier på vävnadssammansättningen hos vilda djur visar att de är magra större delen av tiden och det är härifrån idén om att äta magert kött kommer ifrån. Dessa studier missar ofta att ta upp de olika fettkällorna som sitter under skinnet, i benen (märgen) hjärnan och runt vitala organ som t ex njurarna. Traditionellt sett har vi ju också jagat de fetaste djuren under säsongen eftersom de ansetts ge mest och bäst föda. Att bara äta magert kött och begränsa intaget av mättat fett kan leda till faliga nivåer av proteinkonsumtion. i förlängningen kan överdrivet intag av protein skapa ohälsosamma mängder ammoniak, högre kortisolmängder och brist på A-vitamin.

Våra proteinbehov är ganska låga jämfört med vad de flesta tror. Med det sagt, kan perioder av högt proteinintag vara fördelaktiga speciellt för de som växer eller vill öka sin muskelmassa. Ursprungskulturerna förstog fettets nödvändighet och satte den mest värdefulla, feta maten åt sidan till gravida eller ammande mödrar. det har visat sig att för mycket protein under en graviditet kan vara farligt för fostret. Dessa kulturer förstod alltså instinktivt att protein inte var den makronutrient som skulle prioriteras under den delen av kvinnans liv.

Fördelar med ett mindre intag av protein

Det finns alltså fördelar med att dra ned på proteinintaget. Till exempel skapar en lågproteindiet ökad “autofagi” -nedbrytning gammalt utslitet cellulärt material och otroligt viktigt för immunsystemet i kampen mot patogener och för att återvinna skräpproteiner.

Allt är cykliskt -det borde även våra dieter vara.

Eftersom det kan finnas fördelar och nackdelar med både högre kolhydratkonsumtion, långvariga ketogeniska stadier och hög eller låg proteinkonsumtion, finns egentligen bara en lösning på diskussionen om makronutrienternas kvotförhållande. Människokroppen växlar alltid mellan tillväxt och underhållstillstånd. Muskelbyggande är ett bra exempel på ett sådant tillstånd så cykeln består av tillväxt och reparation där muskeln bryts ned för att sedan laga sig själv och bli starkare.

Vi drar stora fördelar av att genomgå cykler med olika kvotförhållanden mellan makronutrienterna och genom faste- eller “festa”-perioder. Detta placerar också kroppen i ett tillstånd av att ständigt vara pigg på plötsliga förändringar och att förebygga slöseri av energikällor. Det är också logiskt ur ett antropologiskt perspektiv eftersom det är näst intill osannolikt att våra förfäder konstant åt samma kvot av protein, kolhydrater och fett genom årstiderna, jakttider och olika livsperioder. Cykel

Vad är bästa makronutrientkvoten att hålla sig till?

Mellan fördelaktig fasta och perioder av överkonsumering, perioder av proteinbegränsning och hög proteinkonsumtion, kan man fundera över vad det bästa kvotförhållandet av makronutrienter bör vara? Paleoforskarna och författarna Paul and Shou-Ching Jaminet har länge studerat denna fråga och på www.theperfecthealthdiet.com beskriver de sin teori. De rekommenderar ett kaloriintag med kvoten 20 % kolhydrater, 65 % fett och 15 % protein. Detta baserar de på 4 principer:

  1. Genom att studera våra förfäders levnadsvanor. Som tidigare nämnts är detta kanske inte det bästa sättet att basera en diet på, men faktumet att de flesta åt mer fett, blygsamt med protein och blygsamt med kolhydrater ger oss en bra ledtråd. Jägare- och samlarsamhället, vilket vi har en del data om, låg på ca 20 % kolhydrater, 65 5 fett och 15 5 protein räknat i kalorier. Kom ihåg att ingen av våra anfäder eller anmödrar åt särskilt magert kött om de inte var tvungna.
  2. Sammansättningen av människans bröstmjölk: 39 % kolhydarter, 54 % fett och 7 % protein. Hjärnan är det organ som behöver glukos och spädbarns hjärnor behöver mer energi än vuxna. Det är därför bröstmjölken innehåller så mycket kolhydrater. Det intressanta i det här fallet är förhållandet mellan den låga proteinhalten och den höga fetthalten.
  3. Sammansättningen av våra egna vävnader: Om vi undantar andelen kolhydrater som används av hjärnan, har vi ca 60 % fett och 20 % protein till de andra vävnaderna i kroppen. Det verkar alltså logiskt att äta samma kvot makronutrienter som vår kropp består av så att den kan underhålla sig själv, inte kannibalisera sig själv vid behov.
  4. Allätande djurs preferens för fett. Om de får välja, är instinkten att välja fettrika matkällor störst hos omnivorer eftersom det verkar bäst för dem. Detsamma gäller för människor från primitiva kulturer. De har alltså mycket högre näringsintelligens än den moderna människan.

Detta är alltså rekommendationer baserade på en typ av forskning. Det finns andra perspektiv att diskutera kosthållning utifrån och tusentals studier som visar ytterligare skilda resultat av makronutrientkvoten. Rekommendationerna är många och dieterna ännu fler. Det som dock genomsyrar alla kosthållningsdiskussioner är att man som individ bör lära sig vad den egna kroppen reagerar på och hur den känns vid intag av olika typer av mat. Vi har alla den kunskapen, men bortser ofta från den till förmån för en snabb kick, eller överkonsumtion i form av godis, skräpmat eller läsk.

X