Välj en sida

Som entusiastisk naturvandare och “skogspromenerare” har jag alltid funnit att snabba promenader i skogen på ca 7-8 km har varit en störtskön motionsform som rensat både kropp och själ från vardagsstress och onödigt “tänk”. För att inte tala om en mysig stund med hunden! Jag har alltid tyckt att det verkar som om människor som springer genom våra vackra skogar måste missa en hel del! Öronsus istället för trädsus och allt det där…

Vandring
Det kan också ha något att göra med att jag aldrig varit särskilt uthållig när jag sprungit. I skolan blev man tillsagd att springa två km på terrängbanan på jumpatimmen och övriga instruktioner uteblev. Springa kan ju alla…eller? Därav radikala misslyckanden som att springa 100 meter och gå resten. Man kunde ju inte andas!  Jag spelade handboll i 15 år där “springet” bara är ett verktyg för att nå andra mål. Korta snabba rusher under en kort period med intensiv peppning från lagkamrater och publik funkar ju -då orkar man.

Jag har också tränat ganska mycket på gym i perioder, både styrketräning och yoga. Då har uppvärmningen varit det absolut tråkigaste momentet och något jag gärna minimerade till 10 min på cykel.

Under det senaste året har det dock hänt något under mina promenader. Det har långsamt växt fram en känsla av att kroppen behöver något mer – ja huvudet behöver också något annat. Under hösten har jag gjort mina små spring-trevare ute i skogen och även om det varit jobbigt, tyckt att det varit riktigt roligt att springa lite. För att inte tala om hur kul hunden tycker att det är!

Nu har jag gått springsteget fullt ut och satt upp ett mål för mig själv -i maj ska jag springa en mil på 1 timme! Hjälp -vad har jag gett mig in på?!?

Första momentet var att skriva in mig på gymmet Må Bättre i Falun, med en personlig tränare som kan det där med att springa långt. Kenneth som skall hjälpa mig är även medlem i det fantastiska Team Mighty Sport och tävlar i triathlon, vilket är en stor fördel. Han vet precis hur “ont” det gör och accepterar inga dåliga undanflykter. Inte för att det skall bli några sådana -jag är taggad och tänd och kommer att ge allt!! Så känns det i alla fall nu…

trana

Nu har jag tränat i 2 veckor och enligt Kenneth är jag för svag i benen och mina “balansmuskler” så det blir mycket benövningar på schemat. Jag trodde inte det var sant när han beordrade mig att hoppa grodhopp fram och tillbaka på golvet i träningssalen!!! Det kändes lite som boot camp där man skall bryta ned psyket och sedan bygga upp det igen. Jag kände mig rent ut sagt kanonfånig! Men aaaaj vad jobbigt det var!! För att inte tala om träningsvärken… En annan “trevlig” övning är att stå på en plinth med ett ben och gunga med det andra utanför i 3X2 minuter på varje ben. Lätt, tänkte jag! Men redan under set 2, hade jag en sådan brännande smärta på utsidan av benet -från rumpan ned till vaden -att jag bara ville gråta! Efter ett par veckor går det lite bättre, mest för att jag är mentalt förberedd tror jag, men också för att det börjar ge lite resultat.

Springformen är i dagsläget ok för en nybliven 40-åring som aldrig sprungit tidigare. Jag springer 4 km på 30 min (8 km/h) på löpband och även om det känns i både flås och kropp, har jag fortfarande en del energi kvar. Jag kommer öka detta successivt vecka för vecka.

Det är alltid jobbigt att börja på något nytt, som man vet kommer att ta en hel del tid och energi i anspråk. Jag har ju inte bara börjat träna igen, utan också satt upp ett alldeles specifikt mål: 1 mil, 1 timme. För mig gör det saken lättare -jag har något påtagligt och mätbart att sikta mot och jag har även talat om detta för alla jag känner -och nu en massa människor jag inte känner. 🙂

Dizel

Jag är också lite stressad över hur jag skall få allt att gå ihop. Mina rutiner rubbas ganska rejält och det blir en utmaning att få vardagen att fungera. Jag är bla ensam hundägare till dvärgpinschern Dizel som inte gillar att vara själv, bara en sådan sak skapar oro och suger energi. Det finns barnpassning men inte hundpassning på gymmet. Jag bor själv i ett hus med allt vad det innebär i och med snöskottning och underhåll. Jag är följaktligen också den som skall sköta alla inköp och få andra vardagssysslor att flyta på. Men om ensamstående flerbarnsföräldrar klarar det, så ska det funka för mig också!

 

 

Under våren tänkte jag berätta om min träning för er, från vandring till löpning och hur det fungerar för mig rent praktiskt. Kanske kan det inspirera andra att inte skrämmas av ansträngningen utan att inspireras av utmaningen. Kanske finns det fler som vill lära sig springa med mig? 🙂

 

2084c19e-8342-4d69-8ef9-3f016147751cPatricia “Trix” Eresjö jobbar som kommunikationsansvarig för digitala kanaler på Alpha Plus och har gett sig själv utmaningen att lära sig springa.

Målet är att springa 1 mil på 1 timme i maj 2015.

Trix är ofta ute i naturen på långa promenader eller vandringar med sin dvärgpischer Dizel och är även amatörforograf av stora mått. Följ hennes inlägg om hur det går med “1 mil, 1 timme-utmaningen” här på Alpha Plus blogg.

 

 

X